Min kille gillar isbjörnar. Ibland ser vi isbjörnar på tv och blir ledsna över att isbergen smälter så att de stackars isbjörnarnas hus försvinner. En dag föreslog jag att han kunde bli en isbjörnsfadder och han sken upp! Han har nämligen haft ett litet fadderbarn förut (som han dock har ”sagt upp”) och visste precis hur det fungerade. Jag såg hur hans hjärna gick på högvarv men tillslut var jag tvungen att ta ner honom på jorden. ”Nej, isbjörnen kommer inte att skicka handskrivna brev till dig och tacka dig för pengarna, och isbjörnen kommer inte att skicka kort på sig själv framför skolan han nu har råd att gå i. Men du hjälper till genom att bidra till forskningen om klimatförändringen.”
Han blev aldrig någon isbjörnsfadder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar