Nostalgi

Ja Tibbe T, det är skönt att man vet att alla kommer hem hit till rullstensgatan 178 och att vi möts här tillslut. Det fick mig att börja tänka på när jag startade den här resan, för 2 år och 2 månader sedan. Jag hade fått hjälp utav far o mor att köra upp grejer o fixa lite i rummet, de hjälpte mig bla. med att sätta upp några tavlor ovanför sängen. Redan första natten, när jag sov själv i mitt nya hem, hade jag en nära-döden-upplevelse.
Jag väcktes plötsligt ur min sömn utav att något åkte med väldig fart rakt ner ovanför mitt huvud och landade med en hög smäll på golvet. Med en stor chock satte jag mig upp klarvaken i sängen, jag försökte förstå vad som hänt, o tittade mig förbryllat omkring.. det var tyst i tummet o jag insåg att faran nog va över, å kunde då andas igen.. jag satt så några sekunder, la handen på mitt bröst och kände att min puls var tokigt hög. Därefter tände jag lampan, tittade upp på väggen, tittade ner på golvet, o insåg tillslut att det var tavlan som hade rasat precis förbi mitt huvud. Jag andades ut, det var nära ögat. När jag berättade det för mina föräldrar dagen efter var det enda de sa att om den hade träffat, så var det ju praktiskt att jag ändå låg i sängen...